Denna artikel ingick i Vasabladet 12.3 2017. Under min tid som lärare i filosofi höll jag flera kurser om olika metoder att påverka genom språket, bl.a. lögn och propaganda. Men framför allt behandlade jag reglerna för saklig debatt. Själv har jag alltid varit mån om att hålla mina inlägg på en saklig nivå.
NÄR FÅR MAN LJUGA?
Om någon frågar
mig om jag brukar ljuga så svarar jag bestämt: ”Nej, verkligen
inte!” Ljuger jag då? Är mitt svar en lögn?
Lögnen är ett
komplicerat begrepp. Det finns explicita lögner, grova lögner, vita
lögner, halvsanningar och att undanhålla relevanta data. Det finns
propaganda, reklam och retoriska knep för att manipulera åhörarna.
Hur skiljer man mellan lögn och misstag? Man kan tala om en lögn
endast om talaren är medveten om att det hen säger inte är sant.
Om talaren själv tror på det är det frågan om ett misstag. Man
skall då komma ihåg att ett misstag kan få mycket allvarligare
konsekvenser än en lögn.
Lögnens etik är
också komplicerad. När jag var barn, för mycket länge sedan, var
allt mycket enklare. Vi fick inpräntat i oss att det är mycket fult
att ljuga, att en god människa är en ärlig människa. Ärlighet
varar längst, hette det.
I vår kultur anses
det orätt att ljuga, men så är det inte i alla kulturer. Men också
i vår kultur har den tidigare så stränga synen på ljugandet
blivit mer tolerant. De flesta har överseende med ett visst mått av
skönmålande. Litet ljuga pryder talet! En viktig orsak till detta
är att vi allt oftare kommunicerar på nätet. Det är mycket
lättare att ljuga när man sitter framför datorn där ingen ser
vårt kroppsspråk, våra gester, vår blick och där läsaren inte
kan veta om vi är berusade, trötta, drogpåverkade eller liknande.
Vem är t.ex. helt ärlig på Facebook? Vem är helt ärlig när hen
skriver sitt CV? Det börjar bli normalt med överdrifter i många
sammanhang. Även det mest triviala är i dag jätte, fantastiskt,
tjusigt, spännande, härligt, underbart. Vi brinner för uppgifter,
vi älskar kreti och pleti, alla är så duktiga osv. Det är
viktigare att vara positiv, att uppmuntra, skapa en positiv anda än
att hålla sig till en ofta tråkig och trist sanning.
USA:s nya president
har kastat nytt bränsle in i debatten om lögnen. Medierna beskyller
honom för att ljuga medan han i sin tur hävdar att det är medierna
som förvränger sanningen. I själva verket är detta ingenting nytt
att amerikanska presidenter ljuger. Men det är inte bara amerikanska
politiker som tänjer på sanningen. Snarare är det så att de
flesta politiker ibland ljuger för att skydda sig eller försvara
sin politik. Antagligen är det omöjligt att göra en politisk
karriär om man är absolut ärlig. Man kan undra om det överhuvud
är möjligt att göra något slags karriär i dagens samhälle utan
att åtminstone småljuga. Finns det alls någon som är helt ärlig
på facebook? Finns det någon arbetssökande som också nämner sina
fel och brister?
Är det farligt att
ljugandet är så vanligt? I vårt lands historia har lögner ofta
spelat en stor roll. Ändå har Finland utvecklats till ett
tämligen välmående, tryggt och fritt samhälle. Varför? Vad är
det som gör att lögnerna inte totalt korrumperar politiker och
vanligt folk? Det finns ju gott om stater där korruptionen är
endemisk.
Orsaken är lätt
att finna. Orsaken är det som retar Donald Trump och alla andra med
diktatorsfasoner, nämligen fria medier, yttrandefrihet, mötesfrihet,
frihet att demonstrera. Grävande journalistik är alltid ett hot mot
politiker som ljuger. Enbart medvetandet om att man kan bli avslöjad
av någon nyfiken journalist innebär att makthavare av olika slag
måste tänka sig för både en och två gånger innan de väljer att
gå lögnens väg. Fria medier innebär visserligen inte att lögnen
försvinner, men de sätter en broms för de mest uppenbara
förfalskningarna.
Självklart är
inte heller medierna ofelbara. Det finns en viss sanning i Trumps
kritik av medierna. Medierna gör sig ibland skyldiga till felaktig
info, till överdrifter, till selektiv rapportering. Därför är det
viktigt att också medierna kritiseras.
Putin kan ljuga utan
att de ryska medierna kritiserar honom. Medierna är med få undantag
under statlig kontroll. Dock är denna kontroll inte lika hård som
under den kommunistiska perioden. Trump är i en alldeles annan sits.
Medierna sätter en ära i att gräva fram sanningen och publicera
den.
Ljuger politikerna
mera i dag än förr? Många tycks tro detta, men det är inte sant.
I själva verket är det svårare att hålla fast vid lögner i
dagens högteknologiska samhälle. Ännu i mitten av 1900-talet kunde
länder som Sovjet och Kina upprätthålla en järnridå (Churchills
uttryck) för att hindra de egna undersåtarna att få info om
västvärlden, samt hindra västerländska medier att få kunskap om
alla brott och missförhållanden i de egna staterna. I dagens
globaliserade, internetberoende värld där var och varannan går med
en kameramobil i fickan, där satelliter kan urskilja till och med
enskilda personer och där en mängd underrättelsetjänster kan gå
in i miljontals datorer för att hämta info är det svårare än
någonsin att dölja brott och lögner.
Slutligen: Finns det
några lögner i denna artikel? Nej, men jag kan ha misstagit mig på
någon punkt. Ingen är ofelbar.
Hans Rosing