fredag 17 mars 2017

NÄR FÅR MAN LJUGA?





Denna artikel ingick i Vasabladet 12.3 2017. Under min tid som lärare i filosofi höll jag flera kurser om olika metoder att påverka genom språket, bl.a. lögn och propaganda. Men framför allt behandlade jag reglerna för saklig debatt. Själv har jag alltid varit mån om att hålla mina inlägg på en saklig nivå. 


NÄR FÅR MAN LJUGA?


Om någon frågar mig om jag brukar ljuga så svarar jag bestämt: ”Nej, verkligen inte!” Ljuger jag då? Är mitt svar en lögn?

Lögnen är ett komplicerat begrepp. Det finns explicita lögner, grova lögner, vita lögner, halvsanningar och att undanhålla relevanta data. Det finns propaganda, reklam och retoriska knep för att manipulera åhörarna. Hur skiljer man mellan lögn och misstag? Man kan tala om en lögn endast om talaren är medveten om att det hen säger inte är sant. Om talaren själv tror på det är det frågan om ett misstag. Man skall då komma ihåg att ett misstag kan få mycket allvarligare konsekvenser än en lögn.

Lögnens etik är också komplicerad. När jag var barn, för mycket länge sedan, var allt mycket enklare. Vi fick inpräntat i oss att det är mycket fult att ljuga, att en god människa är en ärlig människa. Ärlighet varar längst, hette det.

I vår kultur anses det orätt att ljuga, men så är det inte i alla kulturer. Men också i vår kultur har den tidigare så stränga synen på ljugandet blivit mer tolerant. De flesta har överseende med ett visst mått av skönmålande. Litet ljuga pryder talet! En viktig orsak till detta är att vi allt oftare kommunicerar på nätet. Det är mycket lättare att ljuga när man sitter framför datorn där ingen ser vårt kroppsspråk, våra gester, vår blick och där läsaren inte kan veta om vi är berusade, trötta, drogpåverkade eller liknande. Vem är t.ex. helt ärlig på Facebook? Vem är helt ärlig när hen skriver sitt CV? Det börjar bli normalt med överdrifter i många sammanhang. Även det mest triviala är i dag jätte, fantastiskt, tjusigt, spännande, härligt, underbart. Vi brinner för uppgifter, vi älskar kreti och pleti, alla är så duktiga osv. Det är viktigare att vara positiv, att uppmuntra, skapa en positiv anda än att hålla sig till en ofta tråkig och trist sanning.

USA:s nya president har kastat nytt bränsle in i debatten om lögnen. Medierna beskyller honom för att ljuga medan han i sin tur hävdar att det är medierna som förvränger sanningen. I själva verket är detta ingenting nytt att amerikanska presidenter ljuger. Men det är inte bara amerikanska politiker som tänjer på sanningen. Snarare är det så att de flesta politiker ibland ljuger för att skydda sig eller försvara sin politik. Antagligen är det omöjligt att göra en politisk karriär om man är absolut ärlig. Man kan undra om det överhuvud är möjligt att göra något slags karriär i dagens samhälle utan att åtminstone småljuga. Finns det alls någon som är helt ärlig på facebook? Finns det någon arbetssökande som också nämner sina fel och brister?

Är det farligt att ljugandet är så vanligt? I vårt lands historia har lögner ofta spelat en stor roll. Ändå har Finland utvecklats till ett tämligen välmående, tryggt och fritt samhälle. Varför? Vad är det som gör att lögnerna inte totalt korrumperar politiker och vanligt folk? Det finns ju gott om stater där korruptionen är endemisk.

Orsaken är lätt att finna. Orsaken är det som retar Donald Trump och alla andra med diktatorsfasoner, nämligen fria medier, yttrandefrihet, mötesfrihet, frihet att demonstrera. Grävande journalistik är alltid ett hot mot politiker som ljuger. Enbart medvetandet om att man kan bli avslöjad av någon nyfiken journalist innebär att makthavare av olika slag måste tänka sig för både en och två gånger innan de väljer att gå lögnens väg. Fria medier innebär visserligen inte att lögnen försvinner, men de sätter en broms för de mest uppenbara förfalskningarna.

Självklart är inte heller medierna ofelbara. Det finns en viss sanning i Trumps kritik av medierna. Medierna gör sig ibland skyldiga till felaktig info, till överdrifter, till selektiv rapportering. Därför är det viktigt att också medierna kritiseras.

Putin kan ljuga utan att de ryska medierna kritiserar honom. Medierna är med få undantag under statlig kontroll. Dock är denna kontroll inte lika hård som under den kommunistiska perioden. Trump är i en alldeles annan sits. Medierna sätter en ära i att gräva fram sanningen och publicera den.

Ljuger politikerna mera i dag än förr? Många tycks tro detta, men det är inte sant. I själva verket är det svårare att hålla fast vid lögner i dagens högteknologiska samhälle. Ännu i mitten av 1900-talet kunde länder som Sovjet och Kina upprätthålla en järnridå (Churchills uttryck) för att hindra de egna undersåtarna att få info om västvärlden, samt hindra västerländska medier att få kunskap om alla brott och missförhållanden i de egna staterna. I dagens globaliserade, internetberoende värld där var och varannan går med en kameramobil i fickan, där satelliter kan urskilja till och med enskilda personer och där en mängd underrättelsetjänster kan gå in i miljontals datorer för att hämta info är det svårare än någonsin att dölja brott och lögner.

Slutligen: Finns det några lögner i denna artikel? Nej, men jag kan ha misstagit mig på någon punkt. Ingen är ofelbar.


Hans Rosing