VÄRLDEN HAR BLIVIT BÄTTRE ENLIGT FN
I min blogg 10.11 (se den ovan) klagade jag över att Vasabladet inte tog in min artikel om att världen blivit fredligare. Jag hade sänt in den 30.10. Så jag lade ut artikeln på bloggen 10.11. Men, men jag var ute i ogjort väder. (Konstigt uttryck förresten!) Artikeln ingick i själva verket i Vbl mitt på debattsidan 5.11. Jag hade missat den därför att jag då var på landet och posten kom till Åbo. Jag är skyldig Vbl en ursäkt.
Samma blunder gjorde jag mig skyldig till i min blogg 5.11. Då var jag missnöjd över att Vbl inte publicerat min artikel ”Tar jordens resurser slut?” som jag hade sänt in ca två veckor tidigare. (Den finns på bloggen 5.11) I själva verket ingick artikeln, stort uppslagen och med bild, i tidningen 13.11. Ett tack till Vbl och en ursäkt för min otålighet är på sin plats.
I stället för kritik förtjänar Vasabladet beröm för att man, trots att man är en regiontidning, också tar in debattartiklar som behandlar stora globala frågor.
När man följer mediernas nyheter får man intrycket att världen är eländigare än någonsin. Bara krig, elände och ekonomiska kriser överallt. I de båda nämnda artiklarna, liksom i många andra under årens lopp, har jag försökt motverka denna ensidigt negativa bild. Jag har ständigt betonat att vi inte skall se världen i svart och vitt. Det finns mycket dåligt, men också mycket bra och positivt. Speciellt inom konsten och litteraturen tar man gärna fram konflikter och elände. Kanske är det så att personer som har en svår barndom har större benägenhet att bli konstnärer än de som har en lycklig barndom? Kanske är jag rätt optimistisk därför att min barndom på det stora hela var ganska lycklig.
Är jag helt enkelt naiv och ser världen genom rosenfärgade glasögon? Nix. Det finns en mängd undersökningar som stöder min bedömning att världen blivit fredligare och att resurserna räcker till. Lustigt nog, eller kanske medvetet av någon redaktör, innehöll Vbl 5.11, alltså samma dag som min artikel om att världen blir fredligare ingick, en notis från FNB-TT om en rapport publicerad av FN. Rapporten säger, i ett nötskal, att världen under de senaste 20 åren blivit bättre. FN gör m.a.o. samma bedömning som jag.
Rapporten, som årligen publiceras av ett FN organ, UNDP, baseras på en metod kallad Human development index. I åratal har vi mest fått höra om ekonomisk tillväxt och BNP. Detta index baseras emellertid på en mycket bredare undersökning. Man beaktar inte bara ekonomi utan också t.ex. hälsovård och utbildningsnivå. Globalt sett är de flesta människor friskare, lever längre, har högre utbildning och bättre tillgång till varor och tjänster än tidigare. På det stora hela tycks utvecklingen faktiskt innebära en förbättring för de flesta. Utvecklingen är inte bara en inveckling. Men världen blir onekligen också alltmer invecklad, vilket skapar nya risker och hotbilder.
Eftersom jag själv är övertygad om att demokrati är det bästa politiska system som vi kan leva under är jag speciellt glad över att världen blivit mycket mera demokratisk. På 1930-talet var demokratin utrotningshotad. År 1970 var endast en tredjedel av världens stater demokratier. På 1990-talet var redan ca hälften demokratier. Ökningen berodde främst på att de forna kommuniststaterna frigjorde sig från förtrycket. I dag är tre femtedelar av världens länder demokratier. Själv bedömer jag att denna utveckling kommer att fortsätta. Diktaturer är alltför instabila för att bli bestående. T.ex. Burma och Nordkorea kan inte förbli stenhårda diktaturer i evighet.
NYTT KOREAKRIG?
Jag har hävdat att ”krigens tid är förbi”. Motbevisas inte detta av spänningen mellan de båda staterna på Korea-halvön? Nordkorea skapade ju nyligen nästan hysteri i medierna i västvärlden genom att beskjuta en sydkoreansk ö med artilleri. Visserligen utgör hundra artillerigranater inget krig, men kan de inte vara inledningen till ett? Man bör då komma ihåg att det inte är särskilt länge sedan ett fruktansvärt krig utkämpades mellan dessa stater. Sydkorea hade stöd av USA och FN, Nordkorea av Kina. Under det rre år långa kriget i början av 1950-talet dödades sammanlagt ca 2,5 miljoner människor. Till all lycka använde USA aldrig kärnvapen.
Jag finner det synnerligen osannolikt att någondera sidan är beredde att riskera en upprepning av detta krig. Ingen skulle ha någon nytta av ett krig i full skala, allra minst nordkorea. Beskjutninen är i stället ett politiskt spel för gallerierna. Och det är det utfattiga ”militärlägret” Nordkorea som har behov av att hävda sig, att få uppmärksamhet. Världens intresse har under de senaste åren varit riktat på andra frågor. Nordkorea har varit en statist i bakgrunden. Nu spelar man igen huvudrollen. Landet har en ny ledare, (kommande ledare), som känner sig tvungen att ”bli sedd” och, om inte respekterad, så i alla fall fruktad. En bidragande orsak är, som vanligt, att Nordkoreas styrande elit vill ge sitt folk känslan av att vara hotat för att hindra att missnöjet riktas mot den egna regeringen. I demokratiska stater som Grekland, Irland, Island och Portugal, demonstrerar folkmassorna mot regeringen när de är missnöjda. I Nordkorea är eliten alltid rädd att folket skall rikta sitt missnöje mot den. Därför provocerar man Sydkorea och USA. Dessa är i sin tur tvugna att demonstrera sin styrka och sin beslutsamhet. Dvs de handlar precis som generalerna i Pyongyang önskar.
Hur kommer skådespelet att sluta denna gång? En mängd stater kommer att erbjuda sig som medlare i konflikten. Starka påtryckningar sker från många håll och man kommer att erbjuda Nordkorea morötter, bl.a. mathjälp, för att lugna sig. Förhandlingar kommer att inledas, men som vanligt kommer Nordkorea inte att ge efter på någon punkt och de rinner ut i sanden. Läget blir lugnare tills Nordkoreas ledare igen vill ha världens uppmärksamhet och nya morötter.
Nordkorea är som ett svart hål i dagens globaliserade värld. Vi får inte veta någonting om vad landets över 20 miljoner invånare verkligen anser. Medierna är hårdare kontrollerade än t.o.m. i Nazi-tyskland. Medan andra kommuniststater som Kina och Vietnam har öppnat sina gränser för både utländska investeringar och turister så fortsätter Nordkorea att vara världens mest slutna samhälle. En politik som i längden är ohållbar. Frågan är bara hur blodig förändringen blir när den äntligen kommer.
ÄR FINLAND I KRIG?
Frågan verkar absurd. Hur kan ett land som lever i djupaste fred också vara i krig? Det som avses är förstås att en handfull finska soldater deltar i kampen mot talibanerna i Afganistan. Afganistan är till ytan dubbelt så stort som Finland och har en befolkning som är fem gånger Finlands. Innebär en handfull soldater i detta folkhav att vi är i krig? Om svaret är ja så innebär det att massor av länder i världen i dag befinner sig i krig. Ja, det är svårt att hitta ett land som inte är i krig.
Jag kommer att tänka på H.C. Andersens saga om fjädern som till slut, efter att ryktet har stötts och blötts och skarvats, blir en hel hönsgård.
fredag 26 november 2010
onsdag 10 november 2010
VÄRLDEN HAR BLIVIT FREDLIGARE
Denna korta artikel sände jag till Vasabladet 30.10. Den publicerades inte. Jag tycker att artikeln är såpass intressant att den borde publiceras någonstans. I brist på bättre sätter jag ut den på min blogg. Samtidigt gör jag en del tillägg och preciseringar.
Jag har tidigare publicerat artiklar i vilka jag hävdat att ”Krigens tid är förbi”. Jag förutspår m.a.o. en allt fredligare framtid.
Många anser säkert att detta är blåögd optimism. Jag ber dem då att sätta ner litet tid på att studera mänsklighetens historia. Krig har mer eller mindre varit ett normalt tillstånd i de tusentals kulturer som existerat eller fortfarande existerar på vår jord. T.o.m. i djurriket förekommer olika slags krig.
Men i dagens globaliserade värld börjar krig bli något mycket onormalt.
Här är artikeln:
Den flitige kolumnisten Sture Gadd har åsikter om det mesta. Därför är det inte konstigt att en del är mindre väl genomtänkta och kontrollerade. I sin kolumn i Vbl 28.10 skrev han: ”Världen har inte blivit fredligare under de senaste decennierna.” Men där högg han i sten, vilket varje fredsforskare kan bekräfta. Världen har faktiskt blivit betydligt fredligare både relativt sett och i absoluta tal.
Redan för ett antal år sedan rapporterade fredsforskarna att antalet krig blivit färre. Det finns en mängd orsaker till detta som jag inte går in på här. Men var och en kan själv kolla i tidningarna hur många krig som pågår. Ingenstans pågår i dag ett krig av traditionell typ med arméer som står mot varandra. Under 1900-talet utkämpades massvis av sådana krig, ofta med miljoner dödsoffer. När jag var barn på 1950-talet utkämpades t.ex. koreakriget med miljoner dödsoffer, kriget i Indokina (Vietnam), en mängd frihetskrig i Afrika och revolten i Ungern för att ta de mest uppmärksammade.
Vi bör komma ihåg att de två världskrigen i främsta hand var europeiska krig. De var, kan man säga, kulmen på en urgammal tradition i Europa. De fick äntligen européerna att inse att krigens tid är förbi – även om det tog länge för denna insikt att sjunka in. Det kalla kriget gjorde väl mer än något annat att européerna insåg att ännu ett stort krig kommer att förinta hela Europa. I dag är ett fullskaligt krig mellan stater i Europa inte längre tänkbart. Det senaste traditionella kriget var, om jag är rätt underrättad, tamilkriget på Sri Lanka. I detta krig användes artilleri, pansarvagnar och stridsflyg i en traditionell offensiv som krossade tamilernas styrkor.
Ett tydligt tecken på att världen blivit fredligare är att de flesta länder har skurit ner sina väpnade styrkor. Det finns förstås undantag, t.ex. Kina som kraftigt förstärkt sin krigsmakt. Kina siktar på att bli nästa supermakt, men jag är rätt skeptisk till kinesernas möjligheter att nå det målet därför att det finns mycket stora interna problem som försvagar landet.
Det senaste traditionella kriget mellan stater var förstås USA:s och några andra staters krig för att krossa diktaturen i Irak. Det är sju år sedan och Irak börjar normaliseras. Något lika omfattande krig verkar inte troligt inom någon snar framtid.
Men kriget i Afganistan då invänder läsaren. Visst, men det är inte ett krig i traditionell mening. Det är snarare en variant av terrorism och gerillakrig. Militärt är Nato-styrkorna förkrossande överlägsna. Terrorism är förstås ingenting nytt. Men också terrorismen har minskat. Den förekommer främst i vissa regioner. I Europa och USA har vi inte på flera år upplevt en enda blodig terrorattack eller plankapning. Dessa var vanliga förr överallt i Europa. I en del områden i Afrika förekommer fortfarande en del stamkrig, religionskrig och ren anarkism. Men också i Afrika har krigen minskat.
Vi har under den senaste tiden kunnat läsa om gangsterkrig i Mexiko med tusentals offer. Detta tättbefolkade land har detsto värre en mycket lång tradition av våld. Men annars tycks också blodiga gangsterkrig bli mer sällsynta. Finland hör till de våldsammaste länderna när det gäller brott mot liv. Men också hos oss visar statistiken på en minskning. Senaste år var antalet mord och dråp färre än tidigare.
Tendensen är klar. Mänskligheten blir fredligare. Självklart är det långt kvar till total s.k. världsfred. Men det faktum att traditionella krig så gott som upphört är ju oerhört glädjande och ger skäl till optimism. Vi kan hoppas att sådana krig snart bara förekommer på bio och i dataspel.
Hans Rosing
Jag har tidigare publicerat artiklar i vilka jag hävdat att ”Krigens tid är förbi”. Jag förutspår m.a.o. en allt fredligare framtid.
Många anser säkert att detta är blåögd optimism. Jag ber dem då att sätta ner litet tid på att studera mänsklighetens historia. Krig har mer eller mindre varit ett normalt tillstånd i de tusentals kulturer som existerat eller fortfarande existerar på vår jord. T.o.m. i djurriket förekommer olika slags krig.
Men i dagens globaliserade värld börjar krig bli något mycket onormalt.
Här är artikeln:
Den flitige kolumnisten Sture Gadd har åsikter om det mesta. Därför är det inte konstigt att en del är mindre väl genomtänkta och kontrollerade. I sin kolumn i Vbl 28.10 skrev han: ”Världen har inte blivit fredligare under de senaste decennierna.” Men där högg han i sten, vilket varje fredsforskare kan bekräfta. Världen har faktiskt blivit betydligt fredligare både relativt sett och i absoluta tal.
Redan för ett antal år sedan rapporterade fredsforskarna att antalet krig blivit färre. Det finns en mängd orsaker till detta som jag inte går in på här. Men var och en kan själv kolla i tidningarna hur många krig som pågår. Ingenstans pågår i dag ett krig av traditionell typ med arméer som står mot varandra. Under 1900-talet utkämpades massvis av sådana krig, ofta med miljoner dödsoffer. När jag var barn på 1950-talet utkämpades t.ex. koreakriget med miljoner dödsoffer, kriget i Indokina (Vietnam), en mängd frihetskrig i Afrika och revolten i Ungern för att ta de mest uppmärksammade.
Vi bör komma ihåg att de två världskrigen i främsta hand var europeiska krig. De var, kan man säga, kulmen på en urgammal tradition i Europa. De fick äntligen européerna att inse att krigens tid är förbi – även om det tog länge för denna insikt att sjunka in. Det kalla kriget gjorde väl mer än något annat att européerna insåg att ännu ett stort krig kommer att förinta hela Europa. I dag är ett fullskaligt krig mellan stater i Europa inte längre tänkbart. Det senaste traditionella kriget var, om jag är rätt underrättad, tamilkriget på Sri Lanka. I detta krig användes artilleri, pansarvagnar och stridsflyg i en traditionell offensiv som krossade tamilernas styrkor.
Ett tydligt tecken på att världen blivit fredligare är att de flesta länder har skurit ner sina väpnade styrkor. Det finns förstås undantag, t.ex. Kina som kraftigt förstärkt sin krigsmakt. Kina siktar på att bli nästa supermakt, men jag är rätt skeptisk till kinesernas möjligheter att nå det målet därför att det finns mycket stora interna problem som försvagar landet.
Det senaste traditionella kriget mellan stater var förstås USA:s och några andra staters krig för att krossa diktaturen i Irak. Det är sju år sedan och Irak börjar normaliseras. Något lika omfattande krig verkar inte troligt inom någon snar framtid.
Men kriget i Afganistan då invänder läsaren. Visst, men det är inte ett krig i traditionell mening. Det är snarare en variant av terrorism och gerillakrig. Militärt är Nato-styrkorna förkrossande överlägsna. Terrorism är förstås ingenting nytt. Men också terrorismen har minskat. Den förekommer främst i vissa regioner. I Europa och USA har vi inte på flera år upplevt en enda blodig terrorattack eller plankapning. Dessa var vanliga förr överallt i Europa. I en del områden i Afrika förekommer fortfarande en del stamkrig, religionskrig och ren anarkism. Men också i Afrika har krigen minskat.
Vi har under den senaste tiden kunnat läsa om gangsterkrig i Mexiko med tusentals offer. Detta tättbefolkade land har detsto värre en mycket lång tradition av våld. Men annars tycks också blodiga gangsterkrig bli mer sällsynta. Finland hör till de våldsammaste länderna när det gäller brott mot liv. Men också hos oss visar statistiken på en minskning. Senaste år var antalet mord och dråp färre än tidigare.
Tendensen är klar. Mänskligheten blir fredligare. Självklart är det långt kvar till total s.k. världsfred. Men det faktum att traditionella krig så gott som upphört är ju oerhört glädjande och ger skäl till optimism. Vi kan hoppas att sådana krig snart bara förekommer på bio och i dataspel.
Hans Rosing
fredag 5 november 2010
TAR RESURSERNA SLUT?
TAR JORDENS RESURSER SLUT?
I slutet av 1960-talet publicerade en grupp forskare, som gick under benämningen Romklubben, ett antal alarmerande rapporter som hävdade att en del råvaror håller på att ta slut och att priserna därför kommer att skjuta i höjden. Rapporterna fick - förstås – stor uppmärksamhet i medierna. Själv var jag rätt så kritisk och ansåg att Romklubben kraftigt överdrev riskerna. Jag skrev också artiklar om detta.
Det visade sig med åren att rapporterna faktiskt var, inte bara överdrivna, utan direkt felaktiga. Råvarorna tog ingalunda slut, utan de blev tvärtom billigare.
Sedan den tiden har jag varit skeptisk till alla larmrapporter om att den ena eller andra råvaran tar slut. Själv skrev jag i början av 1980-talet en artikel där jag varnade för att oljan tar slut. Det var några år efter den s.k. oljekrisen 1973. Den gången misstog jag mig grundligt. Sedan dess betraktar jag alla prognoser om att oljan håller på att ta slut med skepsis. Sådana prognoser publiceras då och då och väcker förstås uppmärksamhet. Många tänker att denna gång stämmer det. Tja, någon gång kommer det väl att stämma. Men för närvarande tycks det inte vara någon brist på olja.
Artikeln nedan erbjöd jag till Vasabladet för ett par veckor sedan. Till dags dato har den inte publicerats. Tyvärr har Vbl minskat utrymmet för dylika artiklar. Det är den allmänna trenden i dagens samhälle. Sensationer, skvaller, ja, seriös debatt nej. Domedagsprofetior, ja, realistiska bedömningar, nej. Sorgligt.
Här är artikeln:
Den 14 oktober kunde man i tidningarna läsa att WWF (World Wildlife Fund) gett ut sin årliga rapport om användningen av jordens resurser. Liknande rapporter har publicerats i 12 år och med samma dystra slutsatser. Det går åt skogen, inte bara för de vilda djuren utan också för människan. Jordens befolkning på ca 6,8 miljarder konsumerar mera resurser än vad naturen kan förnya. Det behövs drygt ett och ett halvt jordklot för att upprätthålla vår livsstil.
Som vanligt väckte rapporten knappt mer än en gäspning i vårt land. Ingen debatt, ingen diskussion. I republiken har man viktigare saker att avhandla såsom f.d. statsministerns agerande och huruvida bögar skall få gifta sig i kyrkan.
Den 21 augusti kunde man läsa att jordens folk då redan utnyttjat de årligen förnybara resurserna. Då var det en annan amerikansk (grön) organisation the Global Footprint Network som hade gjort beräkningarna. Forskare Tuomas Mattila vid Finlands miljöcentral förkunnade att om alla människor på jorden skulle konsumera som vi finländare så skulle det behövas 3,5 jordklot.
Men hur är det möjligt att jordens befolkning ökar med 50 miljoner varje år, att Kinas BNP ökar med enorma 8%, att BNP i de flesta länder ökar osv om jordens resurser inte räcker till? Vi har ju ingalunda mer än detta enda jordklot till vårt förfogande.
Beräkningarna är naturligtvis rent teoretiska, baserade på statistisk (mer eller mindre pålitlig) och på en mängd mer eller mindre rimliga antaganden. Avsikten är i första hand politisk, att påverka politiker och vanligt folk i en grönare riktning. Man bör inse att det finns en mängd andra både nationella och internationella organisationer som kommer fram till andra resultat.
Vad är då sanning? Eller finns det alls någon sanning i denna fråga? Det sägs t.ex. att om alla levde som vi finländare så skulle det behövas flere jordklot. Men samtidigt lever mer än en miljon finländare, pensionärer, arbetslösa, handikappade, studerande, ensamförsörjande föräldrar osv ytterligt sparsamt. Globalt sett lever ca 1000 miljoner på svältgränsen. Å andra sidan har ungenfär lika många betydande övervikt. Man skall inte heller glömma bort de hundratals miljoner husdjur som också skall ha mat och omvårdnad.
Det s.k. ekologiska fotspåret för en genomsnittsfinländare sägs vara ca 6 hektar. Men samtidigt anges den ekologiskt tillgängliga ytan vara dubbelt större, dvs 13 hektar. Å ena sidan konsumerar vi alldeles för mycket, å andra sidan utnyttjar vi endast ca hälften av de ekologiskt tillgängliga resurserna. Hur går detta ihop? Vad är det för mening med att uppmana finländare att äta kött högst en gång i veckan när resurserna gott räcker för kött varje dag? De miljoner som svälter i Afrika och Asien blir ju inte mättare av att vi äter mindre kött. Logik ersätts ofta av grumlig retorik och naiv ideologi.
Enligt min bedömning utnyttjar mänskligheten fortfarande bara en liten del av de resurser som faktiskt är tillgängliga. Vi i Finland satsar t.ex. några miljoner på att ta till vara den ynkliga lilla mängd solenergi som förunnas vårt nordliga, kalla, mörka land. Stora delar av jordklotet är däremot välsignade med enorma mängder solenergi. Enbart Sahara är lika stort som hela Europa. En liten del av den energi som dagligen hettar upp öknen till 50 grader eller mer skulle räcka för hela världens behov. Tekniken finns, men den politiska viljan saknas. Jag läste nyligen att det i Brasilien finns ca 400 miljoner hektar odlingsbara savannområden. Endast ca 50 miljoner används i dag. Före revolutionen 1917 producerade det ryska jordbruket ett stort överskott som exporterades. Med moderna metoder kunde den bördiga jorden i södra Ryssland och i Ukraina ge mångdubbelt större skördar. Men vi skall inte heller glömma att vårt eget jordbruk systematiskt körts ner under tiotals år. Orsaken var att bönderna producerade mycket mer än vi kunde konsumera. I dag importerar vi en hel del mat från länder såsom t.ex. Danmark där det ekologiska fotspåret per individ mångdubbelt överskrider den tillgängliga arealen. I decennier har vi fått höra att oljan tar slut. Hur det än är med den saken så räcker reserverna av stenkol i århundraden. Kärnkraften är i princip evig.
Svaret på rubrikens fråga är alltså nej.
Hans Rosing
Vetenskapsfilosof
I slutet av 1960-talet publicerade en grupp forskare, som gick under benämningen Romklubben, ett antal alarmerande rapporter som hävdade att en del råvaror håller på att ta slut och att priserna därför kommer att skjuta i höjden. Rapporterna fick - förstås – stor uppmärksamhet i medierna. Själv var jag rätt så kritisk och ansåg att Romklubben kraftigt överdrev riskerna. Jag skrev också artiklar om detta.
Det visade sig med åren att rapporterna faktiskt var, inte bara överdrivna, utan direkt felaktiga. Råvarorna tog ingalunda slut, utan de blev tvärtom billigare.
Sedan den tiden har jag varit skeptisk till alla larmrapporter om att den ena eller andra råvaran tar slut. Själv skrev jag i början av 1980-talet en artikel där jag varnade för att oljan tar slut. Det var några år efter den s.k. oljekrisen 1973. Den gången misstog jag mig grundligt. Sedan dess betraktar jag alla prognoser om att oljan håller på att ta slut med skepsis. Sådana prognoser publiceras då och då och väcker förstås uppmärksamhet. Många tänker att denna gång stämmer det. Tja, någon gång kommer det väl att stämma. Men för närvarande tycks det inte vara någon brist på olja.
Artikeln nedan erbjöd jag till Vasabladet för ett par veckor sedan. Till dags dato har den inte publicerats. Tyvärr har Vbl minskat utrymmet för dylika artiklar. Det är den allmänna trenden i dagens samhälle. Sensationer, skvaller, ja, seriös debatt nej. Domedagsprofetior, ja, realistiska bedömningar, nej. Sorgligt.
Här är artikeln:
Den 14 oktober kunde man i tidningarna läsa att WWF (World Wildlife Fund) gett ut sin årliga rapport om användningen av jordens resurser. Liknande rapporter har publicerats i 12 år och med samma dystra slutsatser. Det går åt skogen, inte bara för de vilda djuren utan också för människan. Jordens befolkning på ca 6,8 miljarder konsumerar mera resurser än vad naturen kan förnya. Det behövs drygt ett och ett halvt jordklot för att upprätthålla vår livsstil.
Som vanligt väckte rapporten knappt mer än en gäspning i vårt land. Ingen debatt, ingen diskussion. I republiken har man viktigare saker att avhandla såsom f.d. statsministerns agerande och huruvida bögar skall få gifta sig i kyrkan.
Den 21 augusti kunde man läsa att jordens folk då redan utnyttjat de årligen förnybara resurserna. Då var det en annan amerikansk (grön) organisation the Global Footprint Network som hade gjort beräkningarna. Forskare Tuomas Mattila vid Finlands miljöcentral förkunnade att om alla människor på jorden skulle konsumera som vi finländare så skulle det behövas 3,5 jordklot.
Men hur är det möjligt att jordens befolkning ökar med 50 miljoner varje år, att Kinas BNP ökar med enorma 8%, att BNP i de flesta länder ökar osv om jordens resurser inte räcker till? Vi har ju ingalunda mer än detta enda jordklot till vårt förfogande.
Beräkningarna är naturligtvis rent teoretiska, baserade på statistisk (mer eller mindre pålitlig) och på en mängd mer eller mindre rimliga antaganden. Avsikten är i första hand politisk, att påverka politiker och vanligt folk i en grönare riktning. Man bör inse att det finns en mängd andra både nationella och internationella organisationer som kommer fram till andra resultat.
Vad är då sanning? Eller finns det alls någon sanning i denna fråga? Det sägs t.ex. att om alla levde som vi finländare så skulle det behövas flere jordklot. Men samtidigt lever mer än en miljon finländare, pensionärer, arbetslösa, handikappade, studerande, ensamförsörjande föräldrar osv ytterligt sparsamt. Globalt sett lever ca 1000 miljoner på svältgränsen. Å andra sidan har ungenfär lika många betydande övervikt. Man skall inte heller glömma bort de hundratals miljoner husdjur som också skall ha mat och omvårdnad.
Det s.k. ekologiska fotspåret för en genomsnittsfinländare sägs vara ca 6 hektar. Men samtidigt anges den ekologiskt tillgängliga ytan vara dubbelt större, dvs 13 hektar. Å ena sidan konsumerar vi alldeles för mycket, å andra sidan utnyttjar vi endast ca hälften av de ekologiskt tillgängliga resurserna. Hur går detta ihop? Vad är det för mening med att uppmana finländare att äta kött högst en gång i veckan när resurserna gott räcker för kött varje dag? De miljoner som svälter i Afrika och Asien blir ju inte mättare av att vi äter mindre kött. Logik ersätts ofta av grumlig retorik och naiv ideologi.
Enligt min bedömning utnyttjar mänskligheten fortfarande bara en liten del av de resurser som faktiskt är tillgängliga. Vi i Finland satsar t.ex. några miljoner på att ta till vara den ynkliga lilla mängd solenergi som förunnas vårt nordliga, kalla, mörka land. Stora delar av jordklotet är däremot välsignade med enorma mängder solenergi. Enbart Sahara är lika stort som hela Europa. En liten del av den energi som dagligen hettar upp öknen till 50 grader eller mer skulle räcka för hela världens behov. Tekniken finns, men den politiska viljan saknas. Jag läste nyligen att det i Brasilien finns ca 400 miljoner hektar odlingsbara savannområden. Endast ca 50 miljoner används i dag. Före revolutionen 1917 producerade det ryska jordbruket ett stort överskott som exporterades. Med moderna metoder kunde den bördiga jorden i södra Ryssland och i Ukraina ge mångdubbelt större skördar. Men vi skall inte heller glömma att vårt eget jordbruk systematiskt körts ner under tiotals år. Orsaken var att bönderna producerade mycket mer än vi kunde konsumera. I dag importerar vi en hel del mat från länder såsom t.ex. Danmark där det ekologiska fotspåret per individ mångdubbelt överskrider den tillgängliga arealen. I decennier har vi fått höra att oljan tar slut. Hur det än är med den saken så räcker reserverna av stenkol i århundraden. Kärnkraften är i princip evig.
Svaret på rubrikens fråga är alltså nej.
Hans Rosing
Vetenskapsfilosof
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)